känns inget rätt.

Det ganska så bra för en stund sedan, hemma hos Agnes skrattade jag åt vissa scener i en konstig skräckfilm. Det var lixom, skratt. Som så många gånger förr.

Men nu när jag sitter på mitt rum och ser bilderna på Robin över min säng, så inser jag det åter igen, han är borta. Det känns som att jag sörjer fel, att jag skriker mer än vad jag gråter. Jag vill gråta, jag vill inte skrika. Men de kommer inget, det är tort i ögonen. Jag är bara arg, på livet. När jag tänker efter, gråta var det önda jag gjorde dagarna efteråt. Sen gick det över i ilska. Jag måste nog mest skriva det här för att förstå, att jag själv ska förstå.

Jag har isolerat mig i praktik, one tree hill och med min säng. Jag har försökt att döva allt genom att kolla på oth hela dagarna, men det kommer ikapp mig. Nu.
Att kolla på oth kanske är ett försök till bearbetning.
Jag försöker att inte känna efter, så mycket iallafall.
Det enda jag gör nu, är att komma igenom varje dag.
En dag i taget.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, jag ska inte vara vaken på natten. För mitt eget bästa. Tankarna kommer ikapp och jag får inte stopp på dem. Så nu gör jag ett försök att sova.
/S