Jag kom nämligen att tänka på en sak.
Från och med förra månaden är jag en mer ansvarstagande person, eller en försökande iallafall.
Min kära mor har nämligen alltid betalat allt nödvändigt och då menar jag allt. Jag har kunna lägga femhundra kronor på meningslösa saker. Okej, jag har betalat bensin, alkohol och filmer. Jag är en filmoman, tror inte ens att man kan säga så. Men ni förstår poängen, kalla mig bortskämd om ni vill. Men så har mitt liv sett ut. Jag själv tycker inte att det låter så bortskämt, men jag vet inte? Har aldrig ranskat andra med deras ekonomi. Men till saken, från och med förra månaden så ska jag ta hand om mina egna pengar. Så dags nu?

Nu ska jag leva på niohundra kronor i månaden, jag ska betala allt. Eller okej, inte allt. Mat och vissa saker som min mamma anser vara viktigt, betalar hon. Orkar inte skriva allt, men det är sånt som känns onädigt att köpa som man ändå måste ha, punkt.
Jag ska denna månad köpa julklappar, kläder och annat behövande. Hur fan klarar dagens ungdom sig på studiebidraget? Jag låter jätte bortskämd när jag läser det jag skrivit, men tittar man på Ung&bortskämd så är jag rena svensson ungen.

Jag vill inte ens tänka på hur stora summor ens föräldrar lägger ut på sina ungdommar, tänk när jag är myndig och ska jobba? Vet sjutton ska ska ta hand om min ekonomi? Knappast jag! Tvättmedel, bindor, parfym, hårklippning, rakhyvlar, försäkring, gymkort, puderborstar, nagellack, bomull, dagens tidning, hårsnoddar, el, värme och vatten. Dessa saker kostar pengar, jag använder de nästan varje dag utan att tänka på det.
Ni förstår poängen? Vem ska hålla ordning på mig?
Jag är sjutton år och förra månaden började mitt nya ansvartagande jag komma fram.
Hela vardagen handlar egentligen om pengar, bara det att jag fram tills idag har blundat för det.

Allt är inte vackert, men allt är inte heller svårt.
/S