Jag är så trött på att vara arg, mitt humör går i vågor. I vilda vågor.
Ibland vet jag inte hur jag ska hantera mig själv.
Skulle behöva en knapp som jag kan trycka på för att bli glad.
Jag vill känna att allt är lätt, så lätt.

Vet ni vad jag tänkte på?
Jag har köpt ett startpaket för att ta körkortet. Det kostade sjutusen kronor.
Om jag inte hade mitt skadestånd så skulle jag aldrig kunnat köpt det här paketet.
Men nu har jag pengar som jag kan lägga på ett körkort.
Är det ödet? Är det såhär jag skulle få mitt körkort? Skulle jag ta av mina framtida skadeståndspengar?
Var det meningen?
Jag blir förvirrad, arg och ledsen.
Utan mitt skadestånd skulle jag antagligen inte kunnat köpa startpaketet, men tänk så mycket bättre jag kunde ha mått. Tänk vad jag skulle slippa gråta då.
Är det här livet? Isåfall är det grymt orättvist.

Om någon för fyra år sedan skulle sagt att ett år av mitt liv skulle spenderas med en person som skulle förändra mig totalt, skulle jag inte tro på't. Man kan inte ändra på det gångna, men man kan försöka ändra på det som komma ske.

Deprimerande inlägg men jag behövde det nog, få skriva av mig.
/S