Fick för djävulskt ont i magen idag vid skolan så jag åkte hem med kvart i 12 bussen, får jag säga att det var grymt skönt?

Fick något ryck och hoppade av vid vidåker - gamla skolan. Jag knallade in i frallan med huvudet högt, tiden på vidåker har stått still medans jag har gått vidare, har blivit äldre, har blivit mognare - jag har kommit någonstans. Men iallfall så hälsade jag på Mona, det var härligt. Jag knallade också upp till sal 12, mitt gamla hemklassrum. Där hälsade jag på Eva min gamla mentor, kunde inget annat att lee uta helskotta. Det var riktigt kul att få prata med henne. Det känns så sorligt att säga "gamla" men ändå på samma gång känns de så jäkla skönt.
Efter det här mådde jag grymt bra.

Men sen vändes det upp och ner i stallet och magen knep ihop sig.
Robin har tydligen vart stel på morgonen nu ett par dagar och jag är livrädd att det är höger ben som spökar, igen. Oh, jag vill verkligen inte, jag ber för kung och fosterland att han är frisk. Vad ska jag ta mig tid om han inte är fräsch? Ush, jag vill inte ens tänka på det!
Men efter lite funderingar så är tanken att han började vara stel just dagarna efter att jag har ökat på ridningen mer. Så om jag har tur kan det vara träningsvärk, jag hoppas verkligen att det är det.
För han känns verkligen bra nu, det flyter verkligen på och han är så jäkla pigg och glad ute nu när jag rider. Sist han var ofräch så kändes det i steget, men nu känner jag ingenting?
Men ska upp imorrn och fodra dem, så ska se hur det är då.
Men för fabian, håll tummarna för honom och mig nu.

/S