Allt händer på samma gång.

Senaste dagarna har mitt liv vart på snabbspolning eller så har bara allt hänt på samma gång. Jag har hunnit jobba klart, grilla hos bagge med underbara vänner, skakat rumpan i Brevens Bruk, vart på jakt efter försvunnet folk, sovit as dåligt, käkat bakfylle mat på Salambo, kollat på Farsan med Effe, Grillat och spelat kubb hos Annabana. Sammanfattning, helgen har vart händelserik och midsommar firandet var lyckat!

Måste ju också säga att ha sällskap när man är bakfull är guld värt, allt känns inte lika, jobbigt då? Bakis dagar kan faktiskt vara roliga, så det tackar jag effepuffen för. Och ja, allt annat folk jag också träffat denna dag.

På vägen hem från Anna så berättade mamma att det skett en bilolycka och under några sekunder när hon sa namnet på den som åkte med så kändes det som jag svimmade fast fullt medvetande. Under de sekunderna blev jag alldeles yr och illamåendet kom som ett slag i magen och till det tappade jag även luften - all luft försvann. Helt enkelt så svek min kropp mig. Det kändes som flera minuter men i själv verket handlade det nog om två möjligtvis tre sekunder. Nu var det ju inte den personen som jag trodde, en jävla tur. Skriver inga namn, jag vet inte - men de känns fel. Vill inte att någon ska få panik över namnen för de mår trots omständigheterna bra, vad mamma sa iallafall.

Men det jag ville komma fram till var hur plötsligt kroppen kan svika en och det känns som man tappar allt. Har du någonsin upplevt den känslan?
Jag vill aldrig känna så igen.

Nä, nu är det bäst att jag går och lägger mig, innan jag börja fundera så mycket.
Slänger texten från Nu kan du få mig så lätt, hade tänkt ta något stycke bara men insåg att hela texten var så jäkla fin, så ja.
/S

Dom är uppe på taken
alla är högt över staden
Sommarn snurrar fort
när vi bara snöar bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann

Och alla bara pratar
"är det sant" och "jag har hört om dig"
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna
sänder ljus till mig och skatorna
Alla dansar, och jag tänker
är du också själv?
Var är du ikväll..

Vem kysste Elin
bakom ryggen på Marie
Var det den store poeten
som hon var förälskad i?
Fanns det en plats
i hennes värld för två?
Snälla skicka ett vykort
för jag undrar så

Och jag undrar vad som händer
i vår del av stan
Vinden håller tal vid en hamburgebar
Den har blåst sig trött
och alla flickor har gått hem
Och du va sötade än dom
men jag slängde bort dig igen
jag slängde bort nån slags vän

Det va så mörkt
den kvällen jag gick hem
jag hade hoppats på något, hoppats på någooot

Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback