Om du vill ha mig, kan du få mig så lätt.

Jag börjar bli lite bättre på att vara ensam, (peppar peppar ta i trä) det känns inte lika jävligt, just nu iallafall. Dagarna till AF ska jag umgås med lite kompisar, packa och krama min häst.

Det ska bli skönt att få bosätta sig i älskade arvika huset, jag tycker verkligen om det huset. Och vet ni vad det sorliga är? Huset är sålt, i september flyttar f&f därifrån till en strandlägenhet, tror jag. Det ryktas om att de fått tag i en strandlägenhet och det hoppas jag på, hur mysigt är inte det? Men iallafall, tänk arvika huset, i sommar är sista sommarn jag kan vara där. Fy fan vad sorligt. Förstå vad jag kommer fotta i huset, varenda skrymsel kommer finnas på kort.

Det ska bli skönt att få vara i arvika ändå, inte en jävel vet vem man är. Jovisst, grannarna vet vem jag är men ingen av dem kommer ju känna igen mig?! Jag ser framför mig när vi fyra cyklar ner mot festivalområdet med solen i ryggarna - låter det inte härligt?

Jag tycker om vingåker något otroligt, men det ska bli skönt att få se lite av omvärlden. Jag längtar mest till musiken måste jag ju medge, det är ju ändå en festival vi ska på, haha.

I mitt förra inlägg kändes det som mitt liv rasat samman, nästan. Nu ett par timmar efter känns det bättre. Förstår ni nu hur imväxlande mitt humör kan vara?

Ikväll ska jag äntligen få dra på mig mina smutsiga ridbyxor.
/S