Tänk vad saker och ting kan ändras fort.

Hade tänkt skriva hur otroligt roligt jag har haft det på arvika festivalen, men jag får skjuta upp det.
Det ända jag tänker skriva nu är att kraften gick ur mig när jag såg idioten.
Känner just nu bara för att lägga mig stup lång, få gråta och skrika. 
Han är inte värd det, han inte är ens värd min tanke.
Sätter igång Kent på hög volym och hoppas på att tankarna ska vandra vidare, till något bättre.
/S

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback