Först och främst;
GRATTIS TILL MATHILDA VOGT SOM FYLLER 17 ÅR!
Okej, för mig är det faktiskt fortfarande fredag, bara så ni vet, haha.

Och sen måste jag skriva; jag är så jävla grym.
Jag sträckte på mig. Min värld stannade för två sekunder idag, blickar möttes, men fotstegen fortsatte. Jag kunde lika gärna ha fallit ihop där på plats - men jag styrde nästa fotsteg, framåt. Jag kunde ha börjat gråta, skrika eller bara lagt mig ner och velat dö - men jag sträckte på mig.
Några minuter efter det så möttes jag av bamsekramar och det höjde mig, det tog mig tillbaka till markyta.
Så kort sagt, jag är så jäkla glad att jag möttes av er, att ni finns där hela tiden - ni vet vilka ni är.
Massor kärlek och respekt till er, ni är guld!

Jag är mer än sågonsin säker på att jag ska skriva ner allt och göra det till en bok. Nästa steg till det är bara att få tag i någon som vet hur mycket/vad jag får skriva. För vem vill åka dit för förtal? Icke jag iallafall. Undra vem man ska snacka med då?

Ett ullared inlägg dyker upp, så småningom!
Sängen väntar nu.
/S