När jag låg i min säng för två måndaer sedan och grät så trodde jag inte på något. Jag trodde att jag inte skulle orka. Jag sitter här två månader senare. Jag har inte gråtit idag, ännu. Det kommer väl. Den här dagen har vart ganska så bra, jag har skrattatnså jag fått ilningar i hjärnan. En ganska så bra måndag? Egentligen.
Såklart saknar jag honom, varje dag. Men min nya tatuering som var en hyllning för honom, den hjälper mig otroligt mycket. Jag känner lugn när jag tittar på den. Jag vet att han finns där.

Jag har vart en duktig dotter och promenerat med alla hundar och jag har även julbadat dem. Vilken överraskning mamma får när hon kommer hem sen!
Ibland känns det faktiskt himla bra att göra någon nytta! Nu kan hon ju inte klaga på att jag inte ställt in disken i diskmaskinen, ellerhur?
Jag ska ta mig ett glas oboy och glo på tv!
/S