Min första kärlek som tog mig någonstans. Vem var det, egentligen?
Pojkvänner i lågstadiet räknar jag bort, för vad visste jag om kärlek då? I för sig har jag inte blivit så mycket klokare på den fronten, kärlek är kompliserat.
Jag nämner inte heller några namn.

Låt oss kalla den här personen nummer ett. Det var i början av sjuan eller möjligtvis sommaren till sjuan? Vad jag sucktade över honom, hans parfym ska vi inte prata om. underbart! Det var ju såklart inte riktigt kärlek, det var känslor som spelade mig ett spratt. Ett tag var han det ända som fanns i mitt huvud, men nej såndär film romantik var det icke, nej nej.

Nästa person kallar vi nummer två. Vilken rar kille. Ett kort förhållande senare var ögonblicket över.

Trean var nog en riktig svärmorsdröm, för sicken kille det var. Han kunde verkligen få mig att skratta! I två omgångar höll vi ihop, ibland var det väl trassligt och ibland var det riktigt bra. Jag vet att det var på högstadiet och att det inte var allt för seriöst, men när jag tänker tillbaka på det så ler jag. Allt var så enkelt med den killen.

Sen kommer vi till den jag verkligen trodde på, jag trodde på fyran. Jag trodde verkligen på oss, de två första månaderna. Han är den killen vi idag inte nämner namnet på, han heter numera idioten och det finns det skäl till. Jag har lovat mig själv att jag inte ska skriva på min blogg och honom för detaljerat. Men jag kan säga att jag trodde att han var en bra kille, fram tills första slaget kom. Han var ingen bra kille och det var ingen kärlek, det var ren hjärntvättning. Men jag kan inte ljuga för mig själv, de två första månaderna var han som vilken annan kille som helst, men sen kom det, förändringen. Han förblev ingen bra kille. Jag önskar att jag kunde göra det ogjort.

Det tog sin tid innan jag släppte fem in på livet, det blev kortvarigt då vi passade bättre som vänner, bara.

Jisses, vad jag känner mig, ja. Men det är jag inte, för tiden är mellan sjuan och tvåan nu på gymnasiet. Så det är fullt normalt, JA!

Såklart har jag vart kär, så jag har svävat på rosa fina moln. Men jag har inte funnit den där kärleken som finns i romantiska filmer. Men det kommer. Som de säger, när du minst anar det.
/S