Jag skriver alltid, eller okej nästan alltid låttitlar som rubrik, i brist på fantasi kanske?

Bekräftelse. vad är bekräftelse för jävla ord? Det är nog det ända ordet som jag verkligen hatar samtidigt kan jag inte sluta tycka om det, lite? Ordet finns överallt och kommer alltid tillbaka även om man sopar bort det, Varför? För att de flesta blir beroende, de blir beroende av ordet bekräftelse. Utseendet, alla handlingar, alla blickar? Att man ska duga i någon annans ögon, spelar mina ögon då någon roll? Tänk om man själv kunde bekräfta sig helt utan någon annan hjälp, vad skönt det vore. Men samtidigt så säger en liten del av mig, fan vad tråkigt.
Nu är jag där igen, varför tänker jag så jävla mycket för? Och alltid kommer det såhär på kvällen. Tänk om jag kunde vara en sån som inte tänkte alls, precis som herr Lasse säger. Okej, lite vill jag tänka, men skippa allt onödigt.

I morgon ska jag övningsköra, gymma och motionera hästen på spåret, för övrigt kommer jag få springa som en tok då motionen kommer ske från marken. Det var någon som sa att man ska bara ha ett huvudmål per dag, jag tror att jag missade det?
Men jag trivs.
/S