Nu har ännu en helg passerat - snart är det sommar!

I fredags så kastade jag i mig bränd pyttipanna på fem minuter och det smakade apa. Jag förstår verkligen inte folk som tycker att pyttipanna är gott? Jag var illa tvungen att äta något som gick otoligt fort att göra så ja, jag drog igång plattan och lätt pyttipannan bli vidigrigare och vidrigare medan jag packade. Fyra kom jag hem och halv fem skulle jag jobba. Fi fan vad jag svskyr pyttipanna. På kvällen hade J nästan maten varm och det var uppskattat, som ni förstår. Vi hade en redig myskväll!

På lördagen så red jag efter lunch. Har man ett för jävla bra tålamod när det tar en kvart att sätta på bakskydd? Och tio minuter att sadla? Jisses. Båda två brukar gå på fem minuter, tillsammans. Men då fick jag akta mig för att bli upptryckt i väggen, vevande bakben och tänder i rumpan. Dina var på sitt allra rödaste humör. (Eller som jag säger - röaste) Hon tacktade något enormt och skrek och hade sig. Jag lät det bära eller brista, jag började med ett gärde. Som visade sig vara ett smart val! Först fick jag bara försöka hålla balansen när hon trippade och blåste upp sig men sen när jag kunde släppa på tyglarna så började hon springa med lägre huvud och stora språng. Hon travade precis som Diver, travaren vi hade. Stort och vevande steg. Jag lät henne trava av sig och vi galopperade några varv också, vilket var väldigt uppskattat. Sen bestod ridturen mest av skuttande, några bockningar och ett hastigt skrittande. Underbara häst! För visst tycker jag om henne fast hon bits och sparkas ibland. Hon är underbar att rida på, det är hon iallafall.

På kvällen så var det förlovningsfest hos Malin och Henke. Det bjöds på suuuper god mat, efterrätt, ost & kex. Kan ju säga att jag blev ruskigt mätt iallafall. Trevlig lördagskväll!

Imorse så vaknade jag av alarmet tio över sex. Upp och jobba! 06:45 - 21. Kändes inte så lockade imorse, jag menar vem är pigg en söndags morgon? Men nu när jag ska fylla i timrapporten så känns det finfint.

Kommer förhoppningsvis slockna ganska så fort ikväll. Kvällens måste: duscha och läsa ut boken.
/S

Fantastic Mr. Fox är en film som jag bara måste se. Jag har tjatat på Rebecka om att jag vill se den och så går hon bara och ser den.. och säger att den är grym. Va fan? Nu måste jag ju verkligen se den.

Åh, jag har fortfarande rid abstinens. Men imorrn ska jag rida! På söndag ska jag jobba delad tur så då blir det ju tyvärr ingen ridning. Men på måndag, tisdag och onsdag planerar jag att dra långa rundor i skogen med donnan. Igår var det ljust eller ja, skapligt ljus ända till tjugo i fem. Mest på grund av snön. Om det är ljust så länge så får snön mer än görna ligga kvar ett par veckor till.

De har även gjort om blogg.se lite. Tummen upp!
/S

Ja, jag längtar. Dagarna går ganska så sakta. Kanske om jag börjar packa, går det fortare då? Nä, antlgligen inte. När jag var liten så köpte jag ju Mira, jag var då 8 år gammal och jag tyckte att tiden gick sjukt långtsamt. Så jag gjorde en nedräkning, ungefär som våran gamla fula student nedräkning. Jag gjorde en nedräkning på ett halvår och varje dag så kryssade jag för den dagen som var. Man skulle ju kunna göra en sådan.. eller bara strunt i det och förvånas över hur snabbt eller långsamt det kommer att gå.

Imorse var det riktigt svårt att komma upp. Motivationen var inte på sin topp. På lördag ska jag rida, jag måste rida då. Får kraftiga absitines besvär. Åhååh.

Fredag, jäklar vad skönt.
/S

Gårdagens inlägg kanske inte blev så glatt ändå? Men jag är glad. Riktigt glad. Har nog inte riktigt insett att jag snart har eget boende, eller ja. Nästan. Jag har ju iallafall 38,5 kvm som eget, typ.

Visserligen är jag lite ledsen i ögat över att mamma och pappa aldrig mer kommer att komma in den sjunde maj med frukost på sängen, har alla djur i famnen, paket och att de sjunger så fruktansvärt falskt. Jag kommer fira min födelsedags morgon med en annan person. Han lär ju få gå upp tidigt och göra frukost och kanske till och med sjunga för mig? Kanske inget krav. Han kan lika gärna ta fram spotify och spela någon "grattis på födelsedagen" låt.

Men nya rutiner kommer ju att skapas och ändå känns det för jäkla fint.
Så ja, jag är glad. Riktigt glad.
/S

Jag skulle vilja skriva ett sprudlande glatt inlägg. Men jag tror att vi börjar lite tungt för att sedan lätta upp. Som vädret ungefär.

Ibland blir jag inte riktigt klok. På mig själv då. Jag kan då ibland ta på mig ett pokeface och bara låta kommentarer lämna ytliga märken. Men vissa människor kan verkligen lämna en sådär blödig, grinfärdig och med paniken i halsen. Och de människorna, de är inte de där otäcka människorna som jag helst av allt bara vill slippa. Nej, det är de människorna som jag själv försöker tillåta mig att släppa in och då verkligen på djupet. Antagligen lämnar de sådana brutala spår just därför att jag tillåter mig själv att låta dem beröra mig. Ibland kan det vara jobbigt. För jag tar verkligen illa vid mig ibland. Jag har en ganska så tydlig gräns. I mitt huvud är det en röd linje och kommer någon över den, då måste jag försvara mig.

Jag vet att jag läker. Jag blir bättre. Jag klarar av saker bättre. Men jag är ännu inte tillbaka. Men jag mår bättre. Jag vill inte tro att jag är svår i andras ögon, de begriper sig inte bara på mig vid alla tillfällen. Värst är det nog för mig själv, på något vis. Det är ju jag som ältar, försvarar, blir ledsen, skriker och oroar mig. Det är jobbigt för mig när någon kommer över min röda linje. Men kanske behövs det? Kanske behöver jag vänja mig? Men det kan då inte ske i vanlig gångtakt. Det bör nog ske så som två steg fram, ett bakåt.

Jag vet inte. Jag blir inte klok på mig själv, som sagt. Jag vill så gäran förklara och visa, men hur förklarar man en känsla? Hur visar man en känsla?
Hur får jag en annan människa att förstå just min känsla? Jag kan berätta hur mycket som helt och hur ofta som helst, men gör det verkligen så att en annan människa förstår just min känsla?

En miljon saker kan göra mig ledsen. Ett par saker kan göra mig glad.
Det tar mig kanske fem minuter att hamna i det apatiska läget. Det kan ta mig timmar att komma ur det läget.

Nu ska molnen börja lättas ur, regnskuren är snart över.
För vi skrev nämligen kontrakt idag. På en trea, 77 kvm. Balkong, våningen högst upp. En busshålls plats ifrån den jag kliver av på nu. Och den ligger här i käraste Vingåker.

Så, sista april kommer jag vara utflugen. Sist ut. Ja, vad skriver man? Det känns bra. Visst är det aldrig roligt att dammsuga, tvätta, handla, laga mat men vi är två. Jag kommer att ha med mig min hund och en förhoppningsvis bussig (ja) katt kommer att få flytta med.

Jag ska kort och gott flytta hemifrån. Jag som alltid sagt att man ska ha jobb, gått klart skolan, bott i eget, vart tillsammans mer än ett år - innan man flyttar ihop. Men ibland måste man ta chansen när man får den.

Det jag vill komma fram till är väl att jag har inte fällt min första tår och absolut inte min sista. Jag tar mig alltid tillbaka. Sen är det en annan sak att det är fruktansvärt jobbigt och påfrestande att bli ledsen.
Och även om allt känns mörkt en dag så finns det fler dagar som kommer kännas betydligt ljusare. Men inte fan tänker man så när man är ledsen.

Jag kan inte rädda hela världen ikväll och det är väl något som jag själv måste komma på.
/S

Sitter och kollar på idrottsgalan, Rolf-Göran Bengtsson är nominerad. Känner jag mig själv så kommer jag att ge upp. Jag kommer tröttna. Jag vill sova. Ser ni? Tog även en paus förut på en halvtimma, kollade på ponnyakuten.

Jag har så mycket jag vill skriva! Men jag kan inte. Har tystnadsplikt. För mig själv. Någon dag, kanske imorrn eller om en månad kommer jag börja droppa lite saker. Har många bollar i rörelse just nu som man brukar säga.



Annars gör jag inte så mycket vettigt. Skrittar Dina i kylan. Spottar morötter över tallriken. Försöker att undvika att doppa näsan. Myser i lägenheten bredvid. Försöker hålla mig frisk. Skrattar när jag får tillfälle.

Och nej, detta är ingen naken chock. Jag vet vad ni tänker.
Min mor fick hålla i rakapparaten och tydligen så var det kortaste inställt så ja, jag har en fläck i bakhuvudet. Som mamma sa "det var väl en fin effekt?".
Haha, jisses! Men det är sånna puckar man får ta.

Åh, jag vill så mycket. Just nu. Skriver även korta meningar därför jag i mina skolarbeten måste forma så långa fina meningar med väl valda ord så att jag kan få betyg som kompleterar min motivation som är på en mild nivå just nu.
Ser ni? Blir bara trött av att läsa den meningen. Korta meningar, ja tack.

Jag och Rebecka jobbade så jäkla ruskigt dåligt ihop idag. Jag gnällde. Skrattade. Sa att hon gjorde fel. Jag sa fel saker. Rebecke gnällde, en gång. (minst) Men framförallt så gjorde hon inte som jag sa. Fan vad vi spårar, ibland. Men vår ke(eee)ynote kommer bli ruskigt bra ändå!

FAN!! R-B fick inte det manliga priset. Har jag suttit här i onödan?
/S

Snart ska jag ta min kick suit, dator, mobil laddare och lite av mina kläder och gå hem. Till villan. Efter att ha bott här i nästan en vecka så känns det nästan dumt på något sätt, att gå hem. Jag trivs här. Förut tyckte jag att det var lite läskigt att vara själv här men jag har nog lärt om lite. Hur kan jag inte sakna den sköna soffan, möjligheten till att spela in ett program, pausa och spola över reklamen, det varma golvet på toaletten, det underbart fluffiga täcken och den prefekta kuddden. Och självklart han som skedar mig om natten.

Hem kommer jag visserligen till en glad hund som mer än gärna myser. Men jag kommer hem till ett rätt så stökigt rum, en mindre säng och en ganska så total ensamhet.
När började jag trivas så bra här?

Det känns lite som att ha två hem. Som ligger precis bredvid varandra.

Nu ska jag göra klart ett skolarbete och sedan ska jag försöka komma ut lite. Och imorrn ska jag till skolan, vilket jag faktiskt ser fram emot!
/S

Men på torsdag ska jag till skolan. Ser fram emot det!
/S

Att vara sjuk kostade mig sista delen av mitt jullov.. FAN VAD JAG HATAR ATT VARA SJUK.

Jag har nu haft förskylningsblåsor i munnen sedan några dagar innan nyår. Jag har vart dödssjuk sedan nyårsdagen. Jag har inte träffat min häst sedan nyårsafton!! Idag är den tioende dagen men idag ska jag få följa med upp och gosa med henne. Men det värsta av allt.. jag åt inte mat på sex jäkla dagar. Jag levde på blåbärs soppa och vichy vatten. Inser ni hur otroligt jobbigt det har vart? Och den där jävla medicinen, har inte kunnat äta två timmar innan eller en timma efter och då skulle jag ta tre tabletter om dagen.

Faktum är att jag har blivit smalare. Mamma säger att mina axlar ser beniga ut. Och vet ni vad? Jag skulle nog kunna ge några fingrar och tår för att få se ut såhär. Min tankebana är lika sjuk som min kropp är nu känner jag.
Jag kommer givetvis att gå upp i vikt men jag kommer göra det med ett sorligt humör, som kommer att spöka med mig. Jag blir nog trots allt lite fixerad..

Hade bokat upp min helg med jobb och jag trodde verkligen att jag skulle orka jobba, lite iallafall. Men icke. Tur att jag har en sån fin vän som ställde upp.

Idag ska jag ta min sista tablett.
Fan, undra om jag är påväg att få öron inflamation också?

Dags för det som jag har gjort heeeela dagarna i en hel vecka nu: kolla på tv..
/S

Jag är dödsjuk. Min hals är sjukt svullen, det både syns och känns, på utsidan. Jag har förskylningsblåsor på läpparna och jag får inte äta på en timma nu eftersom jag har smetat på något bedövningsmedel på läpparna. Inser ni hur otroligt synd det är om mig? Dödssjuk på jullovet, första dagarna på nya året. Jag tycker inallafall fruktansvärt synd om mig själv, vilket är fullt tillåtet.

Men iallafall, jag tänkte skriva lite nu. Om nyår och så. Jag ska börja men att skriva att jag har sett miljontals nyårs bilder på fb, samt sjukt mycket statu uppdateringar om hur kul folk hade och hur sjukt bakis de har blivit. Vet ni vad? Jag är inte ett dugg avundsjuk.

Dagen började med en ridtur och vi galoppa och hoppade som galningar i skogen över träd. Jag tackar Dagmar för att hon har placerat ut de perfekta träden åt mig. Sen gjorde jag mig iordning på en kvart, ungefär. Plus minus noll, ni vet. John (se och häpna, jag skriver han namn - så att ni ska förstå) kom över och vi firade min bror som fyller år på årets sista dag. Efter maten så åkte jag och mamma till stallet och tog in hästarna, pussade lite extra på Dina. Sen sov jag, i en hel timma.

Sen så gick jag över till John och vi spelade kinect och jag kan nog tyvärr inte skryta om att jag vann, för det gjrode jag ju inte. Agnes ringde där någonstans och även fast jag ändå har träffat henne lite (men inte lika mycket som vanligt) så saknade jag henne. Så fort jag inte är smittsam med min jäkla förskyning måste jag se till att träffa allesammans, för det är fan inte lätt att ha lov. Får lite abstinens.

Men iallafall, vi fortsatte med maten. Skala potatis det var ju helt klart min uppgift, även om jag fick stå ut med att jag stank rå potatis. Medans vi väntade på potatisgratängen (som tog sån otrolig tid) så hann jag bli förvånad över hur människor förändras. Jag säger bara det: gamla skolkataloger!

Jag hoppar fram några timmar - efter att vi hade ätit både mat och efterrätt så myste vi, såklart. Men jag hoppar fram lite till, sådär en kvart innan tolvslaget. Jag hade sedan några timmar redan bytt om till min turkosa kick suit som jag förövrigt spillde choklad på. Men iallafall, en kvart eller tio minuter innan tolvslaget så gick vi upp en trappa, till en balkong som är på framsidan av huset. Där var det tända ljus, rosor, "happiness" pappret med vår meny, champagne (som inte var så äcklig) och även thailänska lyktor. Vi skickade iväg lyktorna som var underbart fina och vi skålade.

Vi stod på balkongen och kollade på raketer och lyktor och drack champagne och jag höll min hand i hans och det kändes bara så himla rätt. Att fira in det nya året med honom. Förstår ni vilken toppen kille jag har hittat? Det är knappt så att jag gör det själv.

Min kille. Min bästa vän. Min.
Så det kändes  rätt att säga det på nyårsdagen. Ni vet, de stora orden. De kändes inte skrämmande med honom. Det kändes bra.

Jag hoppas att ni hade ett fint avslut på 2011. Det hade verkligen jag.
Någonstans i mig så känns det forståss konstigt att inte fira det med järngänget men till er - vi får skapa ett mini nyår och fira tillsammans!
/S