Jag har fan inte tid att sitta vid datorn nu. Men tänkte mest ge er bekfräftelse, på att jag lever.

På det här lovet så har jag inte hunnit med att oroa mig så mycket över saker och ting. Fram tills idag. (Förklarar snart)
Därför att jag har jobbat, ridit, jobbat, sovit och jobbat. Nästan. Kanske inte jobbat såå mycket. Men rätt så mycket ändå. På tal om jobb, jag fick min lönespec idag och fi fan vad glad jag blev! Lite sådär smått överaskad blev jag.

Ja men iallfall, jag var lite orolig idag.
Jag tog mig en lång jäkla sovmorgon, vaknade vid tolv och gick upp vid ett. Åt frukost och sen åkte jag upp till stallet. Jag blev sjukt förvånad över hur mycket isen hade smällt så jag blev riktigt taggad på att ta den första officiella vår galoppen. Det gjorde jag och det var då, mitt i fattningen som min oro kom. Den stannade tre sekunder ungefär. Jag trodde nämligen att jag skulle fara i backen. Min häst var totalt galen idag. Jag höll verkligen i mig för kong och foster land medan hon bockade och studsade som ett as. Det komiska är att jag idag upptäckte att hon har öronen spetsade framåt när hon håller på och skuttar. Och ja, hon tacktade hela vägen hem, till och med i nerförbacknarna.

Jag skrattade åt henne några gånger också, bland annat när hon studsade jätte mycket och det kom en stor vattenpöl, hon skrittade genom den och dirket när marken blev torr så började hon skutta igen. Snacka om att inte vilja skvätta ner sig?

Men ja, det jag ville komma fram till är att min oro som ganska så ofta gnager i bakhuvudet bara var framme tre sekunder idag. Det känns för jäkla härligt det.

Jisses vad jag tycker om min häst. Hon är riktigt rolig att rida när hon busar och är full av energi!

Jag hinner inte läsa genom texten och ändra stavfel och sånt skit. Ha överseende med det tack!
/S

Snart bryter Dr yand ihop. Snart bli Alex och Meredith påkörda. Fan nu bryter hon ihop. Snart. Jävla Owen. Fan för alla som lurade henne att operera. Det är fan inte mänskligt. Åh, hon skriker nu. Och låten. Och nu blev de påkörda. Fan.

Har vart dålig på att blogga. Men är buzy. Imorrn kommer jag inte vara lika buzy längre. Vi hörs då.
Ska jobba 13 - 21 idag sen ska jag vara ledig några dagar innan praktiken börjar ingen.
/S

Måste ju börja med att skriva att jag överraskade honom med mat. En fiskgryta med räkor. Jisses vad god den var. Jag lovar! Är riktigt stolt över mig själv, faktiskt. Den fick helt enkelt gott betyg. Så bra som "en gång i veckan" betyget, då är det väl bra, antar jag?

Annars har helget mest beståt av mys. Fredags kvällen firade vi John, lördagen så gjorde jag egentligen inget vettigt alls. Kvällen bestod av melodifestivalen, spela på mobilen och ännu mer mys. Inatt så hade jag sällskap av han, på morgonen när han åkte och jobba så ägnade jag och Katla några timmar att bara ligga bredvid varandra, han spann som en ångmaskin och nu ligger jag i soffan tillsammans med Pepzi och Mira. Snart ska jag även åka till hästen!

Jag har fastnat, i ett spel. Herregud. När spelade jag ett spel senast? My horse heter det och appen finns bara hos Iphone telefoner så det är jag lite bitter över.. Men men, tur han har en sådan då. Hehe. Jag förstår inte hur han har lyckats lura mig att tycka om melodifestivalen. Jag har ju aldrig tyckt om det programmet? Måste ha kommit lite smygande sådär.

Jag tycker verkligen om Katla. Ja, eller han heter väl inte Katla än. Men jag kan ju inte skriva katten? Så, Katla.

Idag ska jag inte heller göra något vettigt. Skönt!
Ska jobba mån - tors, sen tar jag lov!
/S

/S

När jag kom till John igår så hade han tänt marschaller och hade öppnat cider ute nedanför balkongen, vi satt då i hammocken och drack cider och åt musslor. Jag trodde verkligen inte att jag skulle tycka om musslor. Jag menar, de ser så otäcka ut? Men det var riktigt goda! Och när vi satt där i kylan så blev jag riktigt sådär myisgt löjligt kär. Hur fint var det inte? Han hade ju verkligen ansträngt sig. Han fick ett turkost hjärta med choklad i. Men jag är ju lite sån som människa, killar ska ju faktiskt anstränga sig på just denna dag. Jag kan anstränga mig någon annan dag.

Men det tog inte slut där, det fortsatte i köket också. Han hade gjort i ordning mat, råstekt potatis, kött och sallad. Och salladen var precis sådär som jag alltid vill ha den. Sallad, gurka, fetaost och tomat. Och det var små tomater som han delade på mitten och pressade ut allt det blöta snuskiga. Hur rart är inte det?
Och bättre blev det, efterrätten var super god! Chokladmousse serverades med grädde och det var verkligen gott.

Jag blev även lovad en massage som jag ska total utnyttja ikväll!

Det här var nog första gången som jag verkligen blev uppvaktad på Alla hjärtans dag och just nu anser jag att det är en fin dag på året.

Katla (Troja?) var med och myste hela kvällen. Den katten är verkligen som en liten nalle björn. Han vill bli kliad och gosad med hela tiden. När man kommer in genom dörren så tittar han upp och ibland kommer han trippandes och jamar. Jag tycker verkligen om den lilla kissen!

Jag fick ett sådant skrattanfall under kvällen, för låten "Who run the world" spelades och jag sa då i refrängen "who run the world?" och John sa snabbt "Girls!" och jag började skratta. Det lät så påtvingat och säkert på något sätt. Svårt att förklara såhär men just då var det riktigt roligt!

Idag ska vi jobba med en rättegång, hela dagen. Suck.
/S

/S

2011-02-27 @ 21:47:08
Åh.
Jag vill bara flytta ut ur det här huset, ha något eget. Slippa ta hänsyn åt de andra.
Fan vad skönt.
/S

Så skrev jag för lite mer än ett år sedan. Jag kommer verkligen ihåg hur gärna jag ville bo själv, i en tyst lägenhet med att bara ta hänsyn till mig själv. Jag längtade så jävla mycket över att vara själv. Att flytta hemifrån. Tänk om jag hade vetat för ett år sedan att jag skulle flytta, nu om ett par månader. Visserligen hade jag inte trott på det. För hur kan ett sådant stort beslut tas under ett år? Jo, man träffar någon.

2011-02-18 @ 10:19:54
Beslutet är taget men än har jag inte fått någon ångest, lite igår natt när jag inte kunde somna. Men funkar det äre inte kört, känns skönt att veta.

Den här dagen bestämde jag mig och mamma om att vi skulle köpa Dina. Jag vågade knappt tänka på det. Vi bestämde oss i stallet och det tog flera dagar innan vi pratade om det igen. Mamma ringde och bestämde med försäljningsstallet att vi skulle köpa henne. Jag vågade knappt prata om det för jag var lite rädd för att det var fel beslut vi tog. Jag blev skrock full och trodde att det skulle hända något negativt om jag pratade om det. Jag gick på nålar fram tills 23/2 då vi fick hem henne. Jag skrev då "Den här dagen kommer vara minnesvärd för idag blev jag hästägare. Dina är bra söt hon."
Efter två veckor var provtiden slut och jag minns vad jag grät, mamma trodde inte att Dina passade oss så bra. Hon var svårskodd och lite halv lynnig men jag kände verkligen att det var rätt häst. Jisses vad jag grät. Jag försökte övertala och mellan alla dessa övertalnings försöken så grät jag om och varannat. Sen att ridningen blev en helvetes kamp med många tillfällen då jag faktiskt gav upp, det är en helt annan historia.

Men vad jag är glad över denna fin, fina häst.

2011-02-14 @ 21:21:01
Jag har skrattat oroligt mycket idag.
Idag har jag på praktiken haft sönder en blomkruka, pysslat och klippt hjärtan, ätit popcorn, suttit på bromsen, gissat oändligt mycket låtar som hörs från radion och skrattat ännu mer.
Halv fyra började jag och tjugo i nio var jag hemma, vart tog de timmarna vägen?
Det är lixom aldrig tråkigt.

Jag är nöjd med tillvaron nu.
/S

Det här skrev jag på Alla hjärtans dag förra året. Jag hade haft praktik och ja, ni förstår väl vem den här texten handlade om. För det var ju trots allt han som gjorde att jag skrev det här inlägget. Imorgon kommer vi att vara tillsammans på denna omtalade dag, i år igen. Men nu på ett helt annat sätt. Den här gången kommer vi att träffas som de två människor som vi är. Som ett par. Det här blir vår första riktiga Alla hjärtans dag.

Nu ska jag springa över och pussa på mina favorit killar.
/S

Ibland snurar tankarna.
/S

Så börjar jag nästan alltid mina meningar. Så fort jag vill säga något som jag faktiskt har tänkt på iallafall.

Jag är trött. Så jävla trött. Och huvudvärk har jag också.
Det är typ det jag skriver i min blogg nu. Att jag är trött. Och min dator fuckar ur. Den hänger sig hela jävla tiden.

Jag längtar till helgen. Men ändå inte, för då kommer jag inte komma till skolan på länge ige. Hur dumt nu det än låter. Men allt jag vill göra är att sova.
/S

Jag och John har börjat bilda familj. Idag. Dock så var det Agnes och Rebecka som gjorde mig sällskap.



Vi har gått och blivit med katt. En shopping dag i Marieberg avslutades med ett kattköp. Karl Oskar heter han. Men John och jag sitter och spånar om ett annat namn. Katla? Akilles? Mästerkatten? Vi vet nog inte riktigt vem han är ännu.

Han har hittils hittat sängen, soffan, spegeln och toan. Jag är facinerad över hur lätt han har tagit flytten hittils, han går runt och spanar och är otroligt gosig. Han är nog en riktig gentleman.

Ikväll ska han få ligga på min sida av sängen och håra ner.
/S

Jag har ännu en gång hamnat i en sådan period. Förvirrad. Trött. Arg. Ledsen. Besviken. Orolig.
Vilken ände börjar man med? Hur lär man sig att priotera rätt? Lär man sig det någonsin? Mamma säger att jag är en periodare, att jag ibland blir såhär. Då måste jag reda ut saker och ting. Vad är viktigt, egentligen? Vad vill jag priotera? Vad mår jag bra av? Vad vill jag?
Men jag skulle nog behöva någon ibland som säger helt rakt och ärligt vad jag ska göra. För jag kör fast ibalnd och då är det inte så himla lätt att bryta mönster.

Det känns som att jag alldeles för mycket i huvudet nu och jag vet inte hur jag ska sortera bort saker och ting. Vad är viktigt?

Jag tror inte ärligt att jag kan sluta med det här inrutade betendet. Jag kommer nog alltid ha perioder. Det är nog bara sådan som jag är. Eller kanske sådan somjag blivit. Kanske lär jag mig. Kanske blir det bättre. Kanske kan jag bearbeta bättre, senare.

Hur som helst, jag måste priotera mig själv. Men hur fan avgör man vad som är viktigt.

Den är jag nog ganska så dålig på att berätta för nära och kära hur mycket de hjälper mig, genom att bara lyssna på mitt gnäll. Även om jag inte alltid är så mottaglig för saker.. Fan vad trött jag blir på mig själv.
Jag är ju så jävla gnällig.

Men åter igen - jag är så jävla trött på att ingenting känns roligt nu. Visst har jag roligt men jag vill känna i förväg att saker ska vara roligt.
Jag har kört fast lite just nu..
/S

Den här krönikan ramlade jag över i söndags och jag blev nog faktiskt lite upprörd. Vissa kvinnor som anses vara starka, de hyllas. Vissa män som anses vara sköra, de hyllas.
Vem har rätt att bestämma sådant?
Inte jag, inte du, inte ni. Men jag tror att människor överlag tycker om att stoppa människor i olika kategorier. Varför vet jag inte, kanske tror de att samhället ska se ut så. Att samhället ska byggas så.

Jag hade så himla mycket tankar om den här krönikan. Men söndag är nog för långt bort i tid. De tankarna har redan blivit undankastade för nya tankar som behövde den platsen.

Fredagen var grym. Grym. Jag hade riktigt roligt! Några bilder därifrån kommer någon annan dag.

Idag tyckte jag att det var för kallt att rida för det blåste riktigt bittert ute. Så jag och Dina gick, en halv mil och det tog en hel timma. För Dina hade då inte bråttom. Hon tyckte att det var mycket mysigare att lulla fram än att gå i raskt tempo.
För övrigt så har jag spenderat några timmar i soffan nu. Med kladdkaka och svt play. Nu ska jag sätta fart och senare ska jag springa över och pussa lite på John.

Imorrn har jag bara två ynka lektioner. Härligt!
/S

Ni ser inte i syne, jag lovar. Det är två bilder på Mr J. På han med det. Första gången han gör sig synlig på min blogg. Känns nästan lite naket, blottat och osäkert.

Men det är det här jag använder honom till. Som en butler. Nejdå. Men ibland kanske. Som när jag sätter mig och ber honom att ta fram mitt bröd och en kniv. När jag själv hade kunnat hämta det. Men han var ju närmast, trots allt.. Oj, det låter nästan som att jag är super bortskämd. Men ja han låter mig nog vara lite bortskämd men det skulle jag aldrig erkänna högt.

Det här är den stjärnan som låter mig titta på dåliga tv program, han som masserar mig när jag önskar det, han som kittlar mig så för jäkligt så att jag vrålar i ren panik, han som väldigt ofta skäpper mina händer när han hjälper mig upp från golvet.
Han som ägnade varje söndag åt mig för att vi skulle se på BB.

Och någonstans halvvägs när vi satt uppe halva nätterna, så insåg jag nog att det ändå var vi. Även om vi drog ut på det båda två så är det ju ändå här vi är nu. Han får mig att skratta, precis som han gjorde för ett år sedan. Då vi lärde känna varandra. Tänk vad fort ett år går?
Tänk vad tid vi har spenderat tillsammans och tänk vad mycket jag har saknat honom när vi inte har vart tillsammans.

Tänk vad många timmar vi har umgåtts och tänk vad mycket tid vi har kvar.
Och jisses, vi har skrivit kontrakt på en lägenhet. Vi ska bli med katt. Vi ska bli sambos.

Vilken fin människa jag har träffat. Och nu har ni fått se honom. Honom som jag har turen att se dagligen.
Jag kommer inte träffa honom fören fredag natt och det känns som en hel evigeht. Hur kan man sakna någon som ändå är så nära?
/S